Jag - en novellförfattare

Det ska vara fan att skriva romaner. Jag har försökt en gång och det var det trögaste jag någonsin gjort. Då tänkte jag att noveller är min grej, men icke. Inte alls faktiskt. Det är väl därför jag sitter med gamla synder nu. Nä, manus är min grej och av den enkla anledningen att jag då slipper alla dessa jobbiga beskrivningar - "han sa", "dom tittade", " hon vände sig mot honom och tog honom på axeln" och "bla bla bla". Allt som inte är dialog tar musten ur mig. Jag måste ju hela tiden koncentrera mig på var folk står, om himmlen år molnig, hur varmt kaffet är och hur kläder ser ut när dom är lerig osv osv. Jag kommer aldrig till skott!

Å andra sidan kan jag sluta blogga med. (Fast att blogga är som att städa när man behöver plugga, om ni kommer ihåg den känslan?)