"Är det nån som vill ha en skitful bäbi-blå racercykel från 80-talet, som dessutom är full med grus, olja och rost?!! Hallå! Nån? Är det inte nån som kan förbarma sig?"
Äh! Skit!
Jag har hållt på sen två-tiden i morse med att någelunda rengöra cykeln. "Det skulle vara så lätt!" tänkte jag. "Köp en ny istället", säger Sara. Jag vill inte. Jag vill ha min fulblå cykel. Jag kan ju inte backa nu.
Jag har ju en vision! ...Tydligen... Jag tänkte, hur svårt kan det vara? Rengör lite. Pumpa däcken lite. Byta lite gamla bromsvajrar och växelvajrar. Inget svårt. Jag hade ju en vision om att pimpa denna cykel och kanske göra mig ett namn i cykel-Sverige. Jag har redan genomarbetat en vattentät plan under de två senaste nätterna. Planen inbegrep en specialdesignad tröja, ett verktygskit i skinn och intyg.
Visst, tjena hej!
Det första som hände var att jag inte ens kunde pumpa luft i däcken. Helt omöjligt. Jag hade en konspirationsteori att det här var Djävulens verk. Att han bara väntade på att jag skulle sälja min själ. Icke sa nicke! Det ska fan ta mig mer än lite luft för att jag ska ge upp.
Jag tog mig ner till lokala cykelhandlaren och bad om att få lite luft. Inga problem. Sen frågade jag om hur jag skulle göra för att själv pumpa. Han tittade underligt på mig.
"Jaaa....? Det är bara att pumpa...?" sa han och tittade bekymrat på mig. Jag kände att min karriär inom cykelbranschen svishade för mitt huvud snabbare än jag kunde säga cykelgiro.
"Jag menar jag försökte pumpa men så fort jag öppnar ventilen så pyser ju allt ut", sa jag lite blek.
"Men varför ska du göra det?" sa cykelhandlare och vände på däcket. "Det sitter ju en lite kula som ska förhindra luften att gå ut"
Då gick det upp ett ljus. Visst visste jag att det var en specialventil på de här däcken, men jag hade ju ingen aning om att jag behövde vända på den när jag skulle pumpa. Aaaaaaaaaaahaaaaaaaa! Ridå...
Att rengöra en cykel som stått i ett garagee i tio år är ingen lätt sak. Det är däremot en väldigt svår sak. Särskilt när man helst inte vill plocka sönder allt, som man faktiskt SKA göra om det ska bli riktigt bra. Men vaddå? LITE kan man väl rengöra... Tja... Om man vill ha olja precis överallt så är det korrekt. Om man vill ha olja på precis alla kroppsdelar man kan tänka sig stöta till cykeln med, så är det också korrekt. Vill man dessutom ha olja på ställen man INTE vill det ska finnas olja då är det också korrekt. Skit vad mycket skräp det kan fastna i en cykel.
Efter fyra timmars slit var jag så äntligen klar. Dags att ta en dusch och sedan UUUT i vida världen utanför Sundbyberg.
Det gick sådär.
Så här gick det till:
1) Ner med cykeln. Testa att allt är bra. Jepp, det är det. Men just det, jag har ju en låsvajer men ingenstans att hänga den. Jag kan inte ha den i handen för det skulle vara trafikfarligt. Jag har ju en väska. Det skulle vara perfekt. Låser cykeln springer upp i lägenheten.
2) Susa ner för infarten. Upptäcker att frambromsen inte fungera. Skit. Jag måste hämta en skiftnyckel. Låser cykeln. Springer upp till lägenheten.
3) Fixar frambromsen. Funkar bra. Testar för säkerhets skull bakbromsen. Den fungera inte alls. Nähe. Trixar med bakbromsen ett tag. Nu fungerar den. Susar ner...? Upptäcker att någonting annat gör så att det inte blir någon susning alls. Det är skärmen därbak som strular. Jag hade chansat på att den skulle fungera men det gör den inte. Inser att jag är tvungen att ta mig upp i lägenhet igen för att hämta en skruvmejsel. Dessutom verkar inte bakbromsen fungera tillräckligt bra. Låser cykeln. Går upp till lägenheten.
4) Skruvar bort skärmen därbak. Känner mig hungrig och trött. Vill bara iväg och susa. Inser att jag måste gå upp till lägenhet en gång till och lämna skärmen. *Suck*. Fixar och trixar med bromsarna tills dom nyper som två gamla mostrar. Perfekt! Äntligen. Går sakta upp för trappan och lämnar bakskärmen. Låter alla verktyg vara i väskan. Tar med mig pumpen fall i fall.
5) Sus...! Nä det var då själve fan! Bakbromsen fungerar inte fast tag testade den alldeles nyss. Ska jag då aldrig få komma iväg. Och klocka närmar sig åtta. Skit. Inser efter ett tag att jag nog haft cykeln låst när jag testade bromsarna, inte konstig att dom nöp. Nåja slutligen fick jag ordning på cykeln och kunde komma iväg.
Kom på hur jag skulle göra med bakbromsen förresten. Skruva åt den så att den inte rör sig när man trycker i bromshandtaget, lossa sedan försiktigt på muttern så att den liksom "hoppar upp" - då är den perfekt.
Jag käkade en hamburgare på Max i Solna. Det tog mig nästan åtta minuter att cykla dit. Hade jag promenerat hade det säkert tagit det dubbla.
Det känns förbaskat skönt nu. Äntligen har jag en cykel som fungerar.
Nu är det bara att dra upp planerna för visionen. Till hösten, mina vänner. Till hösten... :-)
