Tolkien och C.S. Lewis var två polare som skrev fantasy innan begreppet ens fanns. Deras verk blev väldigt olika. Medan Tolkiens saga blev ett rättsnöre för hur fantasy skulle skrivas, blev Lewis Narnia-värld en lightversion med allsköns varelser i en brokig blanding - tomten blandas med fabeldjur och grekisk mytologiska varelser. Jättekul att se att man inte lägger band när man visar det stora slaget mot slutet av filmen.Jag ska erkänna att jag inte läst mer än den första boken och har faktiskt inte kunnat ta till mig Lewis flöde. Efter att ha sett Narnia måste jag säga att jag blev både glatt överraskad över den fullkomlig hänslynslösa frihet att blanda högt och lågt, samtidigt som historien inte har samma djup som Sagan om Ringen.
Jag vet att det är orättvist att jämföra de båda historierna, samtidigt som man hela tiden måste, på något sätt. Man har filmat på Nya Zeeland, man har använt samma effektfolk och samma sorts bildvinklar. Narnia är ingen dålig historia, den är mer som en barnvariant av Sagan om Ringen. På gott och ont. Bäst är William Moseley som storebror Peter och Tilda Swinton som Vita Häxan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar