Ska man se en film i år så är det Sin City! Absolut! Inget snack om saken! Jag har inte tänkt att betygsätta den (tänker inte betygsätta några filmer alls), men detta är en måste-film.
Det var då, och nu är nu. Man är inte sämre människa än att man kan ändra sig.
Jag hade inte inte ens hört talas om att Robert Rodriguez hade gjort filmen och inte heller att Frank Miller i egen hög person varit med under arbetet. Dessutom visade det sig att Quentin Tarantino har gjort ett gästspel som regissör.
Det ska sägas med en gång - Sin City sätter sig på hjärnan direkt. Jag har alltid älskat Frank Millers berättarstil, men trots det så trodde jag nog inte att denna film skulle påverka mig så mycket. Jag fastnade direkt! Helt otroligt! Det händer väldigt sällan att jag dras med, men den här filmen är inte som alla andra - de fantastiska inre monologerna (där ena skrovliga rösten avlöser den andra), de underbara karaktärerna, de "skinande" färgerna (vitt blod på svarta kostymer, Marvs plåster blir vita blaffor osv osv), scenerierna, de otroligt snygga brudarna som är mer eller mindre påklädda, de hårdkokta film-noir-historierna med ond bråd död och mycket mycket våld. Det är som att ta alla Humphrey Bogart-filmerna och vrida dom ett varv till. Det är så läckert gjort, att man bara längtar efter att få se filmen en gång till.
Gå och se! Gör det nu!
Eder
Steffo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar